Interview conducted August 4 2023
Interview published October 8 2023
|
Tom S Englund och Vikram Shankar
släppte den första september den tredje plattan i sitt gemensamma
projekt Silent Skies. För att prata om detta arbete mötte Metal
Covenant den förstnämnde någon timme efter att dennes
huvudsysselsättning Evergrey avverkat ett gig på Skogsröjet
i början av augusti.
En intervju med Tom och hans kollega
i Evergrey, keyboardisten Rikard Zander,
gjordes i samband med denna intervju och kommer att publiceras inom kort.
Tobbe: För de som inte är bekanta
med Silent Skies ännu. Vad och vilka är det egentligen?
Tom: Det är jag, Tom S Englund, till vardags
sångare i Evergrey, och sedan är det min kollega Vikram Shankar,
som är USA-baserad, South Carolina. Det började så att
han gjorde Evergrey-covers på YouTube och det såg jag och
jag tyckte att han var en fenomenal pianist såklart, men också
med en timing och en känsla som jag inte
Du vet, när man spelar ihop med någon
så länge som jag gjort med Evergrey så känner
man varandra utan och innan. Det var som att han kände mig utan
och innan, hörde jag i hans känsla på något sätt,
och det är otroligt ovanligt.
Så
jag skrev ett meddelande till honom online, "Det här är
Tom från Evergrey. Vi borde göra skivor ihop.". Han
trodde inte att det var jag som skrev och så där. Men så
började det. Så började vi utbyta idéer egentligen
och så skrev vi vår första platta och han kom till
Sverige och spelade in pianot här. Det var mest piano och sång
på den första plattan. Inte så mycket annat. Stråkar
och så där, men inte fett arrangerat på något
sätt.
Så är det fortfarande, men ja. Sedan
med tidens gång så har vi också börjat göra
jävligt mycket datorspelsmusik, filmmusik och också fortsatt
då att göra skivor.
Tobbe: Hur kommer det sig att ni just skapar
en sådan här musik tillsammans? För det är ganska
osannolikt att ni hade samma vision innan ni träffades.
Tom: Ja, vi pratade mycket om vad vi skulle ville
göra. Så det var väl diskuterat innan. Det kom inte
av chans liksom. Så ur det perspektivet är det ju ett välproducerat
projekt redan från början. Så startar man ju inte band
idag, eller i alla fall inte när jag startade Evergrey. Vi hade
en vision då såklart, men med det här var det väldigt
tydligt att vi ville göra typ filmmusik och sång. Det var
kontentan liksom.
Tobbe: I början då, eftersom
han hade gjort covers på era låtar, var det du som höll
i taktpinnen då innan han blev varm i kläderna?
Tom: Alltså, han var jävligt ung också.
Han var 23 eller någonting när vi började arbeta ihop.
Men han hade också musicerat sedan han var fem, så ur det
perspektivet var vi liksom ganska på samma nivå rent erfarenhetsmässigt.
Sedan fattade jag ju då varför han
hade en timing som liknade min. Det är ju för att Evergrey
har varit ett av hans favoritband. Han har lyssnat på oss, ja
i nästan hela sitt liv. Så det var rimligt, så att
säga. Men det var jävligt coolt alltså, att börja
arbeta med någon och så har man samma vibb liksom.
Tobbe: Och nu, första september, så
blir det en tredje skiva, Dormant. Även fast du sa att den första
skivan lät på ett visst sätt, går den här skivan
i samma spår på något vis?
Tom: Ja, men vi utvecklas också hela tiden.
Den här plattan, skulle jag säga, är mycket mer producerad,
på det viset att det är mycket mer instrument. Det är
till och med gitarrer med på denna skiva. Vi börjar hitta
handen i handsken på något sätt nu. Vi börjar
hitta hur vi vill låta.
Men
med det sagt så vill jag att Silent Skies ska kunna låta
hur fan som helst liksom. Nästa gång så kanske det
är lergök och utan sång. Bara vi får göra
vad vi vill. Det här är ju inte drivet av någon kommersiell
ådra alls egentligen, förutom att man givetvis vill att så
många som möjligt ska lyssna på det.
Tobbe: Hur delar ni upp låtskrivandet
sinsemellan er två?
Tom: Vi bara mosar idéer. Vi har så
jävla mycket idéer. Och Vikram är så produktiv,
så att han kan skicka över tio pianoidéer och så
skriver jag sång på det jag får feeling på liksom
och sedan så slänger vi resten. Sedan kanske vi behåller
tre av de idéerna och sedan går vi vidare. Så jag
skulle vilja säga att nästa platta redan också är
skriven egentligen.
Ja, det är produktivt som fan. Men han har
ju också mixat denna skiva. Han är ju en duktig mixare. Så
vi proddar själva, skriver låtarna själva, spelar in
det själva och så mixar han nu då. För första
gången faktiskt, alltså för vår platta. Så
det är kul.
Tobbe: Hur går dina tankebanor egentligen,
om du jämför en Silent Skies-låt med en Evergrey-låt?
Var är din inställning? Är det lätt att hamna lite
i Evergrey med det?
Tom: Nej, det är vi också jävligt
noga med att inte göra. Vi skriver inte i samma tonarter t.ex.
och vi skriver inte med samma ursprungsfokus. Jag skulle säga att
även om Evergrey också handlar om liksom det djupt personliga
på något sätt så handlar kanske Silent Skies
om mer introspektiv reflektion på något sätt.
Jag tror vi sa om denna platta att det här
är en konversation med livet om livet. Om man inte är religiös,
som jag inte är t.ex., så har man ändå någon
slags inre dialog med sig själv, eller sitt överjag, sin själ,
eller vad fan man vill kalla det. Och det är det som sker på
den här plattan. Det är liksom mycket frågor som ställs
i varenda låt. Man skulle också kunna förväxla
det med låtar om kärlek eller brusten kärlek, men det
kanske snarare handlar om att man hittar sig själv eller har förlorat
sig själv.
Evergrey
är delikat, men det här kanske är ännu mer delikat
på något sätt. Evergrey ska inte vara så minutiöst
uttänkt på något sätt, medan jag tror att jag
vill att detta ska vara det.
Tobbe: Behöver du vara på några
olika emotionella platser när du skriver texter till olika band?
Tom: Det blir jag direkt liksom. När man
går in i studion och gör en ny Evergrey-skiva då behöver
vi fem hitta vibben för att vi ska hamna i zonen av att skriva
Evergrey-musik liksom. Det brukar ofta starta med något syntljud
eller så, att "Okej, nu hittade vi vibben.", medan här
är det oftast piano som sätter tonen.
Tobbe: Kan ni sjunga och spela varandras
grejer hyfsat, så att det kan bli lättare att få ihop
låtarna, eller har ni det ganska separerat?
Tom: Jag kan inte spela piano alls. Alltså,
jag skriver mycket på piano och så, men jag kan inte spela
piano. Han är ju en virtuos på piano. Det är ju på
riktigt Mozart. Han skrev sin första opera när han var typ
fem bast liksom. Han är utbildad på Oberlin college, så
han är ju liksom superutbildad, medan jag är helt outbildad
liksom, förutom på livet.
Tobbe: Bonusspåren utgörs av
tre covers och av alla möjliga låtar, varför just de här
tre låtarna? Det finns ju så oerhört många låtar
att göra en cover på.
Tom: Vi gör bara covers på saker som
vi älskar själva såklart. Jag har aldrig funderat på
att The Trooper är en otroligt sorglig låt, som handlar om
att folk dör på ett slagfält. Det har aldrig slagit
mig riktigt, när man hör den i Maidens version, som är
energifylld och allt som den är i sin fantastiskhet.
När vi gjorde den i Silent Skies version
så känns det som om orden får mer tyngd på något
sätt. Utan att förta någonting. Jag är ju typ världens
största Maiden-fan liksom. Det är världens bästa
låt. Men det var som att jag fattade själv helt plötsligt
vad fan den handlar om. Det är så mycket botten i orden.
Det är så välskrivet på något sätt.
Och sedan gjorde vi Dancing In The Dark och det
som är coolt med den är ju att den är i dur och det geniala
med Bruce Springsteens version och Born In The USA-plattan är ju
att hela den plattan handlar om hur olycklig han är, medan folk
tror att Born In The USA är en hyllning till USA liksom.
Det
handlar om hur trött han är på sitt jävla liv,
att han inte hittar sin plats i livet, och definitivt så handlar
Dancing In The Dark om just det, "Vem är jag? Vart ska jag?
Jag kommer ingenstans.". Och den är ju i moll nu då
istället och det är ju det absolut coola med den. Jag är
jättesugen på att folk ska få höra den.
Tobbe: Då är det bara Numb kvar
då.
Tom: Numb var en sådan låt som vi
båda kände att den handlar om det här som man kanske
själv har haft problem med då, med psykisk ohälsa och
så.
Tobbe: Var det tämligen enkelt att
få in de här tre låtarna efter de tio Silent Skies-låtarna?
Tom: Mycket jobb är det. Det är det,
för man vill göra låten rättvisa, man vill vara
respektfull mot låtskrivarna, men man vill också sätta
Silent Skies-prägeln på låten såklart, så
att det inte blir som vilken cover som helst. Jag tycker att det är
tråkigt att när ett hårdrocksband gör en cover
på The Trooper så låter det som The Trooper. Vad fan
är poängen liksom? Det finns en version som är bäst
liksom. Låt den vara då.
Tobbe: Många musiker som släpper
egenkomponerade skivor eller soloskivor har en tendens att hamna ofta
ganska nära sitt huvudband. Det gäller inte herr Englund överhuvudtaget
här. Berätta om hur du ser på detta.
Tom: Man vill vara noggrann. Att man inte tangerar
de där anslagen som man har i Evergrey. Vi säger att om jag
och Vikram skulle starta ett hårdrocksband så skulle det
aldrig låta Evergrey förutom att det är jag som sjunger,
men då skulle vi se till att tonaliteter, tonarter, hur man skriver
musik och rytm, är annorlunda. Sedan är det klart att det
kommer att finnas strofer i texter som låter som Evergrey, för
vi gör ju också ballader i Evergrey liksom. Nä, jag
tycker att vi har lyckats separera det ganska väl.
Tobbe: Hur får man de som lyssnar
på hårdrock att lyssna på Silent Skies och att få
ett annat perspektiv på det man lyssnar på?
Tom: Nä, alltså, det är inte
mitt mål på något sätt. Jag vill att alla ska
lyssna. Sedan om det är hårdrockare eller om det är
dansbandsälskare, det skiter jag i. Men det är klart att vi
har en naturlig ingång i hårdrocksvärlden som gör
att våra fans kommer att lyssna och antingen avfärdar de
det eller så tycker de om det.
Men
hittills har det varit jävligt älskat av alla ändå.
Sedan finns det alltid någon, "Va fan gör ni här
på en hårdrockslabel?" och så där. Trångsynta
människor är det inte någon brist på i världen.
Tobbe: Vad kan man då förvänta
sig angående möjligheterna att någonsin få se Silent
Skies live på scen?
Tom: Hundraprocentiga möjligheter, skulle
jag säga. Vi blev ju stoppade nu av vår agent att spela på
vårt releaseparty som är i Stockholm den 31:a augusti, för
att han tyckte att vi skulle göra det i rätt form från
början, att ingen ska se oss utan att det ser ut som vi vill att
det ska se ut. Vi tänkte att vi kunde ha gjort lite så här
piano och sång. Men vi har ett grymt team nu som vill göra
det här med oss. Vi väntar på att få chansen att
spela live.
Tobbe: Hur många personer på
scen pratar vi om? Två?
Tom: Två eller tre. Cello möjligtvis
också, för det är mycket cello på plattan. Men
det är också trummor och skit på den nya plattan liksom,
så man kanske få ha ett band. Jag vet inte. Vi får
se. Det blir två som frontar i alla fall. Så blir det ju.
Tobbe: Det har kommit tre Silent Skies-skivor
på inte så lång tid och ungefär tre Evergrey-skivor
under ungefär samma tid. Är planen nu att nästan släppa
varannan skiva?
Tom: Jag måste ju planera så, men
sedan är ju jag och Vikram med i ett amerikanskt band som heter
Redemption också. Det går hand i hand det där och så
emellan det här så knör vi in alla de här datorspelen
och filmerna och det som vi håller på med nu. Så det
är mycket på bordet.
Tobbe: Varför kan det egentligen inte
räcka med att göra Evergrey? Borde inte ett sådant band
räcka eller blir du för rastlös av att sitta still liksom?
Tom: Nämen jag känner att jag har
mycket mer musik i mig. Jag är livrädd för att dö
och känna att jag inte hunnit göra det jag vill göra.
Det är min största rädsla. Jag älskar att skapa
musik med olika människor. Vi försöker att inte ta tid
av varandra, men Vikram är också med och vikarierar på
keyboards i Pain Of Salvation, så det är ett jävla pusslande.
Men vårt huvudfokus är ju inte att
Silent Skies är ett sidoprojekt, utan att det ska ha sina egna
vingar liksom. Också något man kanske kan göra tills
man är 95 år utan att tappa sin värdighet på något
sätt.
See
also: an interview with
Evergrey the same evening
Related links:
www.facebook.com/silentskiesband
|