Interview conducted June 8 2023
Interview published August 2 2023
|
Metal Covenant tog möjligheten
under Sweden Rock att träffa Alexander Strandell,
vars Art Nation nyligen släppt sin senaste skiva Inception.
Sångaren var givetvis glad
och ivrig över att få prata om sitt nya verk och eftersom han
aldrig har förnekat att han mått dåligt under längre
perioder av sitt liv så såg vi även till att kolla hans
mående numera samt också prata om andra något personliga
ämnen samt framtidsvisioner.
Tobbe: Hur tycker du att den nya skivan
Inception tar Art Nations musik vidare från de föregående
plattorna?
Alexander: Jag tycker såhär: När
vi släppte första plattan då var jag bara så inne
i det här, liksom, AOR-träsket och 80-talsträsket. Jag
ville bara få ur mig det och Revolution (2015) blev verkligen
min barndomsdrömplatta. Följd av Liberation (2017), där
vi försökte ha kvar kärnan, men ändå göra
något nytt och fräscht, och jag tycker ändå att
det blev helt okej. Sedan när Transition (2019) kom så var
det väl där bandet i sig var som längst ner rent mentalt.
Vi
hade ingen bra stämning i bandet och vi visste inte vad vi ville
göra, så den plattan för mig har så mycket mörker
i sig på massa olika sätt. Det gör att vi än så
länge inte har spelat så många låtar från
den plattan, för att det inte känns bra. Sedan har vi några
guldklimpar som vi vet att folk gillar, så att jag får bara
skita i det då och så får vi köra dem för
deras skull. Men det känns som att nu, med Inception, så
är vi lite tillbaka där framförallt Christoffer hoppade
av, och är nu på det igen liksom.
Så det känns som att vi går
i rätt riktning. Jag tycker att det är så kul med de
recensioner vi har fått, att det har varit så mycket fokus
på att de tycker att vi gör någonting eget nu. I början
så var det alltid att man bara blev jämförd hela tiden,
och även om det är roligt att bli jämförd med massa
duktiga band så är det kul att få höra att nu
skapar vi lite vår egen väg. Det känns som att det kanske
är det bästa betyget man kan få som band. Så det
betyder väldigt mycket för mig.
Tobbe: Berätta lite detaljerat om låtskrivandet.
Alexander: Med Inception fanns det så otroligt
mycket känslor, tankar och frustration. Ja, diverse känslor
bakom, så att texterna föddes ju mycket av saker som hade
hänt i mitt liv innan, både Art Nation-relaterat, men även
på ett privat håll också. Men jag gjorde liksom musiken
först till alla låtar och tyckte att det var viktigt att
känna att jag hade jävligt bra melodier och låtar där
jag kände: "Fan, det här känns bra.".
Sedan vet jag att jag satt jättemycket på
café. Säkert varje dag i 3-4 månader och satt sedan
och försökte liksom skriva ur det jag kände för
just den här låten och det jag kände när jag skapade
allting. Och det var så härligt att få sitta i den
miljön, på ett café, med lagom mycket liv och ljud.
Det är som att vara en fluga på väggen och samtidigt
kunna inspireras, ta in saker utifrån, men ändå ha
kvar det man själv känner.
Så den här plattan betyder jättemycket
för mig, för nu har jag ju skrivit alla låtarna på
den här plattan, och det är första gången det händer,
och jag har även varit med och producerat plattan, och det är
ju också första gången. Det har varit ett sådant
viktigt steg för mig mentalt att få känna: "Fan,
jag klarar av det här med.".
Annars
har jag alltid lutat mig tillbaka och känt: "Jag sjunger,
och hjälper till lite med låtskrivandet.", fastän
jag kanske har känt att jag har ännu mer att ge.
Tobbe: Just musikmässigt, med melodier
och sådant, fanns det några funderingar på vad ni skulle
ta fram och vad ni sökte innan du började?
Alexander: Alltså, vi bestämde från
början, när Christoffer hakade på, att: "Om vi
gör detta igen så måste det vara kul. Vi måste
känna att det ska vara roligt och de gigen vi gör, de vi tackar
ja till och tar an, är roligt.", och därför är
det en ganska vågad platta, för den är ganska spretig,
men håller ihop för att det är min sång och Christoffers
grymma gitarrspel.
Det finns verkligen vissa låtar som är
jättepoppiga och vissa låtar som är lite tyngre, men
det är också det jag tycker blir en typisk Art Nation-platta,
för det är lite så det har varit från start. Det
är hårdrock och det är melodiös poppig hårdrock,
men att vi flyger ut och svävar ut lite åt olika håll,
och det kan jag bara tycka är kul, att det finns någonting
för alla.
Tobbe: Söker du något speciellt
i livet genom din musik nuförtiden?
Alexander: Alltså, det är också
en jätterolig fråga. Någonstans så vet jag med
mig att när jag sitter och skriver så är det så
viktigt att jag känner att det liksom ger mig någonting.
När en låt blir till så måste det kännas
här inne på något vis. Och sedan vad jag söker
med det, det är skitsvårt att veta. Men jag vet att det är
någonting. Man söker väl någonstans någon
slags känsla av att man kanske är nöjd med sig själv
eller att man känner sig tillfredsställd med det livet man
har. Det är en svår fråga.
Tobbe: Apropå livet: Du har hunnit
passera 30. Hur känns det?
Alexander: Jag har ju alltid varit en väldigt
ängslig person och liksom kämpat mycket med ångest och
psykisk ohälsa, men just det här med att bli äldre har
aldrig varit någonting som jag tycker berör mig, utan tvärtom,
för jag gillar att bli äldre och det är många saker
som känns lättare idag än vad det gjorde när jag
var 15 eller när jag var 18.
Fast
det är klart, det finns alltid en charm med att drömma sig
tillbaka till nostalgin, men jag gillar att bli äldre och jag tycker
att det är kul att leva någonstans, så man är
bara väldigt förväntansfull över vad för mer
roligt man får uppleva innan man kastar in handduken.
Tobbe: Som sångare och låtskrivare,
vad har du för olika färdigheter på olika instrument,
förutom din röst då? Våga berätta nu hur skicklig
du är.
Alexander: Ja, jag började med att spela
gitarr. Det var så det började. Det är nog det enda
instrumentet som jag säger att jag faktiskt kan spela ganska bra.
Det är ganska skönt när man sitter och skriver att man
kan hantera ett instrument så. Sedan har det blivit så att
man har lärt sig att småplånka lite på ett piano
och spela lite bas och sådär. Men när man spelar med
så begåvade musiker så är det svårt att
säga att man kan lira också, så jag brukar vara ödmjuk
i det och säga att jag sjunger, och så plinkar jag lite gitarr
när det finns tid över.
Tobbe: Har du någon gång funderat
på att göra lite tyngre musik än det här, för
vissa av dina influenser kommer ju från hårdare musik än
vad Art Nation gör
Alexander: Någonstans var det väl
lite det Crowne föddes i, att få göra någonting
som är lite tyngre och lite mer åt power metal-hållet,
för det är där jag började liksom, med den typen
av musik. Jag älskade ju det under hela högstadiet.
Fan, det var bara HammerFall, Sonata Arctica
och den typen av metal. Men sedan så tycker jag också att
någonting som är skönt med Art Nation att få göra
är att det finns vissa låtar på plattan som för
mig är lite mer åt Crowne-hållet, vi säger lite
tyngre, men samtidigt så tycker jag att det är så kul
att få ha med några riktiga popdängor med.
Jag gjorde mitt soloprojekt från 2017-2019
just för att jag kände att jag hade utlopp för att släppa
någonting poppigt, så det är nog kul att få väva
in det lite också i bandet.
Tobbe: Angående soloprojektet: Hur
ligger det till med det just idag? Kanske inte högst i prioriteringslistan.
Alexander: Nej, och det är ju så
synd, för att när jag gjorde det där sista släppet
med LaGaylia (Frazier) och vi gjorde alla TV-grejerna och invigde lite
saker så hade vi ju en plan. Vi skulle åkt ut och turnerat
året efter, vi skulle sjungit på kronprinsessans födelsedag
var tanken, men sedan när pandemin kom så dog ju allt det.
Det
var en tuff period och sedan nu då, när jag och Christoffer
försonades, så kände jag som jag alltid har känt,
att spela i band har alltid varit en sådan kul grej, det här
med att få göra det ihop med ett gäng. När jag
var ute och gjorde de där gigen under sommaren 2019, även
om det var kul och var häftigt, så kände jag att jag
saknade det här med att ha mitt band bakom mig och bredvid mig.
Det kändes så tomt, och tråkigt
till viss del, att stå där själv och göra någonting.
Men senare, om jag får ordning på allting och kommer i fas
nu, så hade det varit skitkul att få släppa lite poplåtar
också, men det känner jag att jag få ta som sista grej.
Tobbe: Hur du någon fundering på
någonting som du skulle kunna tänka dig att göra i framtiden,
mer än pop och hårdrock, som skulle kunna förvåna
folk?
Alexander: Nu kanske de som känner mig närmst
inte skulle bli förvånade, men alltså, jag drömmer
om att få vara med i någon musikal eller någonting.
Det hade varit så jävla häftigt. Jag har ju hela min
familj på Operan och jag är ju uppvuxen i den miljön,
med vissa musikaler, opera, balett och allt vad det är.
Min dröm när jag var liten var att
jag kanske hade velat pluggat och utbildat mig till musikalartist, men
så blev det inte så för att det var för mycket
med alla banden. Men nu har jag tänkt: "Fan, om man bara blir
lite större, lite mer folkkär så kanske man kan åka
snålskjuts in.", som jag vet att andra artister har fått
göra i lite olika roller. Det hade varit så jävla kul.
Tobbe: Tror du att dina mål med Art
Nation kommer att förändras över de kommande åren?
Alexander: Men det är ju så svårt,
för jag inser ju, desto äldre man blir, att det finns andra
saker i livet som också betyder jättemycket för mig.
Jag har min familj, mina hundar, min sambo, och någon gång
vill jag skaffa barn. Det finns andra saker i livet som betyder mycket
för mig och någonstans så känner jag att man får
på något sätt ta liksom tiden och utvärdera.
Just nu är jag inne i det här flowet
och älskar hur det är och då får jag på
något sätt leva med det. Vi ska ju storsatsa nu med Art Nation
och tanken är att komma ut mycket i Europa nästa år
och att även släppa ny musik igen redan nästa år.
Så det kommer att hända mycket.
Men
sedan så tänker jag att om jag känner efter en period
att: "Fan, nu har jag fått göra massa saker som jag
har drömt om.", och känner mig på något sätt
nöjd med mig själv, då hade jag inte haft några
problem med att sedan på något sätt kanske lägga
det på en annan, lite lägre nivå för att fokusera
på någonting annat. Men det får väl tiden utvisa.
Tobbe: Ja, fokusera på något
annat, då är det ju någonting relaterat med uppträdande.
Alexander: Ja, det är klart att jag alltid
kommer att vilja stå på scen på något sätt
och hålla på med musik, men sedan finns det många
andra saker som betyder mycket också. Jag har som sagt mina hundar
som jag älskar och jag brinner för hela det här med vargfrågan
och att finnas där för djuren. Hade jag kunnat delat på
mig så hade jag gärna gjort lika mycket med andra saker,
men jag får ta en sak i taget.
Tobbe: Du gjorde nyligen ett gästframträdande
på Magnus Karlssons nya skiva Hunt The Flame, där du sjunger
titelspåret. Berätta om hur den processen gick till.
Alexander: Magnus hörde av sig till mig
på sociala medier. Han skrev ett smickrande litet meddelande och
så fick jag höra låten och tyckte att den var jättebra.
Jag hade inte jättemycket koll på honom egentligen, men tyckte
att han var en duktig musiker och hade bra låtskriveri.
Och sedan la jag egentligen bara sången
som en demo, men då tyckte han att det lät skitbra och skivbolaget
tyckte likadant och ville göra den till singeln och titelspåret.
Då fick jag lite blodad tand och då kände jag att:
"Fan, nu vill jag göra detta superbra.". Så det
var på den vägen. Så det var jätteroligt att han
blev nöjd och glad.
Tobbe: Officiellt eller inofficiellt så
har det inte blivit så många gästframträdanden för
dig genom åren. Kommer det att bli ändring på det nu
när du kände att du fick vind i seglen där?
Alexander: Jag har ju det här bandet, Nitrate,
från England, som jag ska vara med nu på en platta som släpps
i höst och sedan ytterligare ett projekt som jag ska gästa
på, också en Frontiers-grej, till hösten. Jag har varit
så anti det innan och jag tror att det är mycket det som
gjort att jag inte har tackat ja till saker, för att jag har känt:
"Nej, jag vill göra bara min grej.", men så har
jag insett att om jag ska kunna leva på det så tror jag
att jag måste vara lite överallt tills jag en dag kanske
kan göra bara en grej.
Tobbe: Jag tänker att när du säger
att man ska kunna leva på det, sätter inte det en ganska stor
press på en själv?
Alexander: Jo, och det är ju därför
jag haft problem med psykisk ohälsa sedan jag var 16, för
att jag har tänkt att jag ska kunna leva på den här
jävla skiten. (Skratt) Men man får ta en dag i taget. Samtidigt
så tycker jag att det är så jävla viktigt att
göra någonting i livet som jag tycker är kul. Sedan
om det är ett kontorsjobb spelar egentligen ingen roll, men jag
känner att jag behöver göra någonting kreativt
för att liksom inte tappa lusten.
Related links:
www.facebook.com/artnationswe
|